Här är ett tidigare inlägg jag skrivit men inte lagt upp på bloggen...
Jag tycker det är viktigt att vi funderar på hur vi bemöter barnen..
När ett barn har svårigheter så ska inte fokuset ligga på att barnet ska förändras och skärpa till sig utan man kan istället fundera på vad kan vi göra för att underlätta...
Jag tycker det är viktigt att vi funderar på hur vi bemöter barnen..
När ett barn har svårigheter så ska inte fokuset ligga på att barnet ska förändras och skärpa till sig utan man kan istället fundera på vad kan vi göra för att underlätta...
Här är ett tillfälle där läraren kontaktar mig för att se över hur hon kan hjälpa dottern på bästa sätt...🌟
Dottern har hamnat i någon konflikt och dragit sig undan igen...
Hon har dock inte lämnat skolgården detta tillfället men så fort läraren närmar sig så tar hon längre avstånd...
Läraren önskar att jag kollar med dottern om dom inte kan bestämma en plats dit hon går...
Jag och dottern pratar för att försöka komma fram till en plan på hur hon ska kunna hantera det på ett annat sätt...
Kan vi bestämma att du går till en plats när det blir jobbigt?
"Nej, det tänker jag inte göra..."
Men varför, vad är det som gör att du inte vill det?
Det fungerar inte att bara säga nej utan då får vi försöka hitta någon annan lösning...
Går du till en bestämd plats så kan du hinna lugna ner dig och gå när du känner dig redo...
"Nej sa jag, om jag bestämmer en plats så kommer lärarna veta det och då kommer dom komma dit direkt...
Hur ska jag kunna lugna ner mig när dom kommer och ska prata direkt när jag är arg...
Då blir jag bara ännu argare...
Sen kommer dom röra mig för dom ska alltid klappa mig på ryggen/röra på mig och fråga massor av saker..."
Men att dom klappar dig på ryggen är förmodligen en vänlighetsgrej bara...
Många barn vill bli ompysslade när dom är ledsna...
"Jaha men vem har sagt att jag vill att dom ska röra min kropp bara för att andra vill det?..."
Dottern har hamnat i någon konflikt och dragit sig undan igen...
Hon har dock inte lämnat skolgården detta tillfället men så fort läraren närmar sig så tar hon längre avstånd...
Läraren önskar att jag kollar med dottern om dom inte kan bestämma en plats dit hon går...
Jag och dottern pratar för att försöka komma fram till en plan på hur hon ska kunna hantera det på ett annat sätt...
Kan vi bestämma att du går till en plats när det blir jobbigt?
"Nej, det tänker jag inte göra..."
Men varför, vad är det som gör att du inte vill det?
Det fungerar inte att bara säga nej utan då får vi försöka hitta någon annan lösning...
Går du till en bestämd plats så kan du hinna lugna ner dig och gå när du känner dig redo...
"Nej sa jag, om jag bestämmer en plats så kommer lärarna veta det och då kommer dom komma dit direkt...
Hur ska jag kunna lugna ner mig när dom kommer och ska prata direkt när jag är arg...
Då blir jag bara ännu argare...
Sen kommer dom röra mig för dom ska alltid klappa mig på ryggen/röra på mig och fråga massor av saker..."
Men att dom klappar dig på ryggen är förmodligen en vänlighetsgrej bara...
Många barn vill bli ompysslade när dom är ledsna...
"Jaha men vem har sagt att jag vill att dom ska röra min kropp bara för att andra vill det?..."
Här har vi helt plötsligt en anledningen till att hon flyr från skolan när det uppstår konflikter...
Enda sättet att inte ha någon i närheten är att lämna skolgården...
Nej jag förstår men jag tänker att det är bra att veta, att syftet är gott från början men blir väldigt fel...
Då får vi förklara att du inte gillar beröring givetvis för hur ska dom kunna veta det annars...
Att dom kommer till platsen för snabbt är också en grej vi kan ta upp, vi kan bara bestämma att du får 5-10 minuter på dig innan dom dyker upp...
Men om dom missat att du gått iväg så behöver dom givetvis få checka av att du är där utan att prata med dig...
För det är deras uppgift att veta att du är trygg där du befinner dig...
Jag måste också veta att du är trygg när du befinner dig i skolan...
Jag kommer prata med läraren och kolla så det är okej för dom med...
Om dom också tycker det är bra så kommer du inte behöva oroa dig för att någon lärare kommer för snabbt inpå när du är arg eller rör dig...
Alla lärare som har dig i skolan kommer bli informerade...
Men om vi bestämmer detta så vill jag att det sköts...
Om lärarna anpassar för dig så är det lika viktigt att du följer det vi bestämt så dom också ser att det fungerar och att du klarar detta när hjälpen blir rätt...
Tänk så lätt det blir när alla är redo för att diskutera fram en lösning...
Där det anpassas utefter min dotters behov och mående...
Tänk så ofta vi behandlar barn efter vad vi tror eller efter vad vi lärt in att man ska göra istället för att faktiskt fråga barnet hur just det barnet vill bli bemött i tex affekt, oro eller när barnet är ledsen osv...
Har barnet kunskap att kunna beskriva vad som underlättar eller försvårar så går ju allt så mycket snabbare att lösa än att vi ska prova oss fram...
Nu vet jag att dottern inte alltid vill dela med sig av hur hon känner i skolan så dom har många gånger försökt så gott dom kunnat...
Många gånger har det dock handlat om att hon känner sig misstrodd, att hon bara vill vara motsträvig och då ser hon ingen mening med att förklara...
Nej jag förstår men jag tänker att det är bra att veta, att syftet är gott från början men blir väldigt fel...
Då får vi förklara att du inte gillar beröring givetvis för hur ska dom kunna veta det annars...
Att dom kommer till platsen för snabbt är också en grej vi kan ta upp, vi kan bara bestämma att du får 5-10 minuter på dig innan dom dyker upp...
Men om dom missat att du gått iväg så behöver dom givetvis få checka av att du är där utan att prata med dig...
För det är deras uppgift att veta att du är trygg där du befinner dig...
Jag måste också veta att du är trygg när du befinner dig i skolan...
Jag kommer prata med läraren och kolla så det är okej för dom med...
Om dom också tycker det är bra så kommer du inte behöva oroa dig för att någon lärare kommer för snabbt inpå när du är arg eller rör dig...
Alla lärare som har dig i skolan kommer bli informerade...
Men om vi bestämmer detta så vill jag att det sköts...
Om lärarna anpassar för dig så är det lika viktigt att du följer det vi bestämt så dom också ser att det fungerar och att du klarar detta när hjälpen blir rätt...
Tänk så lätt det blir när alla är redo för att diskutera fram en lösning...
Där det anpassas utefter min dotters behov och mående...
Tänk så ofta vi behandlar barn efter vad vi tror eller efter vad vi lärt in att man ska göra istället för att faktiskt fråga barnet hur just det barnet vill bli bemött i tex affekt, oro eller när barnet är ledsen osv...
Har barnet kunskap att kunna beskriva vad som underlättar eller försvårar så går ju allt så mycket snabbare att lösa än att vi ska prova oss fram...
Nu vet jag att dottern inte alltid vill dela med sig av hur hon känner i skolan så dom har många gånger försökt så gott dom kunnat...
Många gånger har det dock handlat om att hon känner sig misstrodd, att hon bara vill vara motsträvig och då ser hon ingen mening med att förklara...
Har man hamnat där en gång så är det ibland svårt att ta sig ur det...
Så en påminnelse från mig är att inte ta för givet att barnet ställer till med problem bara för det vill det, för inget barn vill vara ett "problembarn"...
Skuldbelägg inte barnet för misslyckanden som blivit, påtala inte hur ledsen du blir för barnet inte sköter sig...
Det sitter med tillräcklig mycket skuld ändå och ångesten som hägrar på kvällen...
Du behöver inte fylla på den bägaren för det fixar barnet så bra själv ändå...
Min tanke går till barn överlag, som ofta hamnar i konflikter eller som har svårigheter både i hem och skola...
Hur ofta blir dom tillfrågade hur man kan göra för att underlätta, eller erbjudna alternativ på olika lösningar...
Det handlar inte om att barnen ska bestämma allt men att dom får möjlighet att påverka...
Den viktigaste biten är ändå att vi vuxna tror på att dom gör så gott dom kan❣
Så en påminnelse från mig är att inte ta för givet att barnet ställer till med problem bara för det vill det, för inget barn vill vara ett "problembarn"...
Skuldbelägg inte barnet för misslyckanden som blivit, påtala inte hur ledsen du blir för barnet inte sköter sig...
Det sitter med tillräcklig mycket skuld ändå och ångesten som hägrar på kvällen...
Du behöver inte fylla på den bägaren för det fixar barnet så bra själv ändå...
Min tanke går till barn överlag, som ofta hamnar i konflikter eller som har svårigheter både i hem och skola...
Hur ofta blir dom tillfrågade hur man kan göra för att underlätta, eller erbjudna alternativ på olika lösningar...
Det handlar inte om att barnen ska bestämma allt men att dom får möjlighet att påverka...
Den viktigaste biten är ändå att vi vuxna tror på att dom gör så gott dom kan❣
Min dotter visar det väldigt tydligt vilken bra effekt det har...
För var dag som går så blir hon tryggare och mår bättre🌟
Lämna gärna ett avtryck genom att gilla lilla hjärtat här nedanför👇
Tack❣
0 kommentar(er)
