17 December 2021 - 12:49
Dotterns tidigare utredning på BUP som gjordes för något år sedan visade på oro/ångest som lutade mot social fobi samt add...
Detta var bara en koll som gjordes för att se om hon skulle vidare till en riktig utredning...
Efter hennes senaste utredning som gjordes i skövde så visade det enbart för oro/ångest...
Jag ifrågasatte hur dottern kan ha så stora svårigheter kring skola, läxor, koncentration, självständighet som avtagit kring uppgifter och hur hon själv känner så stora svårigheter om hon inte uppfyller kriterierna för add...
När dottern gjorde testerna på utredningen så hade hon inga tecken på svårigheter så länge det handlade om ämnen som inte har med skolan att göra.
Men så fort dom kom in på skolrelaterade uppgifter så tappade hon koncentrationen, blev osäker och fick svårt att hantera uppgifterna...
Psykologen förklarade att dottern har så stor oro/ångest kring skolan så allt som är relaterat till skolan ger henne oro/ångest...
Den oro/ångesten hon får ger henne då koncentrationssvårigheter och hon hamnar i press så hon lyckas inte prestera...
När hon gör läxorna hemma så kopplas hon till skolans känsla och därför klarar hon inte att prestera hemma heller...
Men skulle det vara så att dottern fortfarande känner koncentrationssvårigheter och det är ett hinder i vardagen osv trots att oron/ångesten lugnat sig så uppmanade hon till att göra en ny utredning...
Ja äntligen känns det som en förklaring på allt...
När dottern började fråga om hon kunde få göra en utredning så tänkte jag nääe hur kan jag ha missat detta...
Jag har alltid upplevt henne så lättlärd, lugn och en som alltid gillat skolan...
Detta var bara en koll som gjordes för att se om hon skulle vidare till en riktig utredning...
Efter hennes senaste utredning som gjordes i skövde så visade det enbart för oro/ångest...
Jag ifrågasatte hur dottern kan ha så stora svårigheter kring skola, läxor, koncentration, självständighet som avtagit kring uppgifter och hur hon själv känner så stora svårigheter om hon inte uppfyller kriterierna för add...
När dottern gjorde testerna på utredningen så hade hon inga tecken på svårigheter så länge det handlade om ämnen som inte har med skolan att göra.
Men så fort dom kom in på skolrelaterade uppgifter så tappade hon koncentrationen, blev osäker och fick svårt att hantera uppgifterna...
Psykologen förklarade att dottern har så stor oro/ångest kring skolan så allt som är relaterat till skolan ger henne oro/ångest...
Den oro/ångesten hon får ger henne då koncentrationssvårigheter och hon hamnar i press så hon lyckas inte prestera...
När hon gör läxorna hemma så kopplas hon till skolans känsla och därför klarar hon inte att prestera hemma heller...
Men skulle det vara så att dottern fortfarande känner koncentrationssvårigheter och det är ett hinder i vardagen osv trots att oron/ångesten lugnat sig så uppmanade hon till att göra en ny utredning...
Ja äntligen känns det som en förklaring på allt...
När dottern började fråga om hon kunde få göra en utredning så tänkte jag nääe hur kan jag ha missat detta...
Jag har alltid upplevt henne så lättlärd, lugn och en som alltid gillat skolan...
Ja lite hetsigt humör ibland men det har hon väl ärvt från mig...
Det kan behövas i livets gång har jag märkt ...😁
Men med tiden när allt urartade i skolan så har jag mer och mer tänkt att det kanske inte vore omöjligt med en add just för hon fått så svårt för att jobba...
Högre krav, allt strul kring läxor, koncentrationen osv...
Så tanken slog mig att jag kanske helt enkelt missat henne bland syskonen för dom haft större svårigheter...
Men är det nu enbart oron som orsakat allt så känns det skönt att det "bara" är en sak även om den rör till det mycket...
Det kändes bra att ha den utredningen med sig för att det bekräftade att det jag kämpat med skolan om har varit rätt...
Allt jag påtalat om att trygga upp och se till så hon får rätt anpassningar osv är precis det hon haft behov av...
Att inte tvinga henne till saker utan se till så hon har kontroll över situationen...
När tryggheten infinner sig så klarar hon det som begärs...
Det är då vi kan puscha mer...
Skulle det varit add utredningen kom fram till så hade hon ändå behövt anpassningarna i vilket fall..
Hon har uppfyllt målen i alla ämnen så det gick inte trycka på den biten men jag har påtalat att om tryggheten inte finns och ångesten ökar så kommer hon en dag inte uppfylla målen...
Om vi nu tänker så här...
Hon uppfyllde målen i alla ämnen trots den rejäla oro/ångesten hon har haft men vilka mål hade hon kunnat uppfylla med trygghet, rätt anpassningar och stöd...?
Nu menar jag inte att betygen är viktigare än måendet.
Absolut inte!
Men låt oss tänka tanken...
Vi säger nu att hon hade gått i nian och hade haft denna oro/ångest där man ser att hon uppnår målen i alla ämnen.
Ska man nöja sig med att hon mår dåligt och kanske riskerar att falla djupare i måendet för inget extra stöd behövs så länge betygen uppnås?
Eller ska man se över anpassningar, trygghet och stöd så hon får möjlighet att må bättre...
Klarar av att visa alla sina kunskaper samt där hon faktiskt kanske får högre betyg som i sin tur ökar möjligheterna till fler linjer att söka.
När jag som förälder, främst dottern som elev frågar efter hjälp ,så känner jag att det är fel av skolan att fokusera på att eleven uppfyller målen och därför inte behöver mer stöd...
Jag vill att man jobbar utefter elevens mående och svårigheter för när eleven mår bra så är chanserna större att dom klarar skolan därefter också...
Vi kan se till mig som sjukskriven, jag klarar det mesta som frisk men när jag mått dåligt har jag behövt mer hjälp...
Vad är skillnaden för barnen?
Ni förstår att hon har suttit hela lektioner ibland och inte gjort någonting där någon lärare påtalat att:
"Hon kan jobba ibland men ibland inte...
Ibland kan man puscha henne och ibland börjar hon gråta och blir arg direkt...
Nu när hon inte jobbat på hela lektionen så får hon jobba det hemma för hon måste ju lära sig att det inte lönar sig av att bara sitta..."
Så många gånger jag har svarat att hon hade jobbat om hon hade kunnat...
Jag ser det som att hon jobbar när dagsformen är bra och när hon mår dåligt så går det inte...
Hon går till skolan när hon kan men mår hon dåligt så klarar hon det inte...
I veckan kom min dotter hem och var så stolt över att hon jobbat fyra sidor matte...
En dag bad hon om att få umgås med vännerna för dom skulle träna inför prov...
Tänk att hon fick hemarbete som en bestraffning tidigare för hon skulle lära sig.
När det egentligen handlade om anpassningar och trygghet som saknades för att hon skulle ha rätt förutsättningar för att lyckas!
Precis det där gick min stora grabb igenom också och jag tror det är väldigt vanligt att man ser barnet som ett "problembarn som bara ska trotsa" istället för att faktiskt se svårigheterna dom har och anpassa efter det...
Eller som i dotterns fall trygga upp skolmiljön kring henne så hon kunde få kontroll på sin oro/ångest...
Det gör mig arg, frustrerad, förbannad och främst ledsen över alla barn som behöver gå igenom detta...
För våra barn vill lyckas precis som alla andra, våra barn vill må bra precis som alla andra och våra barn gör sitt bästa precis som alla andra bara dom får rätt förutsättningar för att lyckas❣
Men med tiden när allt urartade i skolan så har jag mer och mer tänkt att det kanske inte vore omöjligt med en add just för hon fått så svårt för att jobba...
Högre krav, allt strul kring läxor, koncentrationen osv...
Så tanken slog mig att jag kanske helt enkelt missat henne bland syskonen för dom haft större svårigheter...
Men är det nu enbart oron som orsakat allt så känns det skönt att det "bara" är en sak även om den rör till det mycket...
Det kändes bra att ha den utredningen med sig för att det bekräftade att det jag kämpat med skolan om har varit rätt...
Allt jag påtalat om att trygga upp och se till så hon får rätt anpassningar osv är precis det hon haft behov av...
Att inte tvinga henne till saker utan se till så hon har kontroll över situationen...
När tryggheten infinner sig så klarar hon det som begärs...
Det är då vi kan puscha mer...
Skulle det varit add utredningen kom fram till så hade hon ändå behövt anpassningarna i vilket fall..
Hon har uppfyllt målen i alla ämnen så det gick inte trycka på den biten men jag har påtalat att om tryggheten inte finns och ångesten ökar så kommer hon en dag inte uppfylla målen...
Om vi nu tänker så här...
Hon uppfyllde målen i alla ämnen trots den rejäla oro/ångesten hon har haft men vilka mål hade hon kunnat uppfylla med trygghet, rätt anpassningar och stöd...?
Nu menar jag inte att betygen är viktigare än måendet.
Absolut inte!
Men låt oss tänka tanken...
Vi säger nu att hon hade gått i nian och hade haft denna oro/ångest där man ser att hon uppnår målen i alla ämnen.
Ska man nöja sig med att hon mår dåligt och kanske riskerar att falla djupare i måendet för inget extra stöd behövs så länge betygen uppnås?
Eller ska man se över anpassningar, trygghet och stöd så hon får möjlighet att må bättre...
Klarar av att visa alla sina kunskaper samt där hon faktiskt kanske får högre betyg som i sin tur ökar möjligheterna till fler linjer att söka.
När jag som förälder, främst dottern som elev frågar efter hjälp ,så känner jag att det är fel av skolan att fokusera på att eleven uppfyller målen och därför inte behöver mer stöd...
Jag vill att man jobbar utefter elevens mående och svårigheter för när eleven mår bra så är chanserna större att dom klarar skolan därefter också...
Vi kan se till mig som sjukskriven, jag klarar det mesta som frisk men när jag mått dåligt har jag behövt mer hjälp...
Vad är skillnaden för barnen?
Ni förstår att hon har suttit hela lektioner ibland och inte gjort någonting där någon lärare påtalat att:
"Hon kan jobba ibland men ibland inte...
Ibland kan man puscha henne och ibland börjar hon gråta och blir arg direkt...
Nu när hon inte jobbat på hela lektionen så får hon jobba det hemma för hon måste ju lära sig att det inte lönar sig av att bara sitta..."
Så många gånger jag har svarat att hon hade jobbat om hon hade kunnat...
Jag ser det som att hon jobbar när dagsformen är bra och när hon mår dåligt så går det inte...
Hon går till skolan när hon kan men mår hon dåligt så klarar hon det inte...
I veckan kom min dotter hem och var så stolt över att hon jobbat fyra sidor matte...
En dag bad hon om att få umgås med vännerna för dom skulle träna inför prov...
Tänk att hon fick hemarbete som en bestraffning tidigare för hon skulle lära sig.
När det egentligen handlade om anpassningar och trygghet som saknades för att hon skulle ha rätt förutsättningar för att lyckas!
Precis det där gick min stora grabb igenom också och jag tror det är väldigt vanligt att man ser barnet som ett "problembarn som bara ska trotsa" istället för att faktiskt se svårigheterna dom har och anpassa efter det...
Eller som i dotterns fall trygga upp skolmiljön kring henne så hon kunde få kontroll på sin oro/ångest...
Det gör mig arg, frustrerad, förbannad och främst ledsen över alla barn som behöver gå igenom detta...
För våra barn vill lyckas precis som alla andra, våra barn vill må bra precis som alla andra och våra barn gör sitt bästa precis som alla andra bara dom får rätt förutsättningar för att lyckas❣
Så vad vill jag med inlägget?
Jag vill påminna er om att se barnet, lyssna på barnet och främst tro på vad dom säger...
När barnet känner sig både sedd och lyssnad på så ökar tryggheten och möjligheterna för att lyckas❣
Glöm inte av att njuta av stunden, precis som våran lilla Frasse gör...😍
0 kommentar(er)
