23 November 2020 - 19:45
Orken har dock inte funnits för att få ner några rader till bloggen men idag gör jag ett försök...
Börjar med mig själv och mina senaste läkarbesök som blivit gjorda...
Jag och läkaren kom överens om att jag skulle jobba 25% fram till sista december...
Jag har dock hunnit med ytterligare ett läkarbesök efter det eftersom vi nu bockar av listan på vad som är gjort och inte gjort via vården...
Så engagerad läkare...
Med den läkaren jag hade tidigare innan denna nya lyfte jag problemet kring min nedåt gående vikt och mitt illamående...
Om jag inte får i mig tillräckligt med mat så kan jag inte förvänta mig att orken ska infinna sig heller...
men hon har ignorerat min oro och sagt att det inte finns något att göra...
Illamåendet trodde hon är kvarstående pga hjärnan lärt in det efter graviditet och vikten var inte speciellt oroande...
Den nya läkaren har dock svarat lite mer på det jag tar upp och visar ett helt annat intresse...
Jag fick fylla i massor av uppgifter om bla mående, värk, sömn, min syn på mat osv...
Allt för att utesluta depression, anorexia, ångest osv...
Veckan innan fick jag även lämna blodprover för att utesluta att något saknas i kroppen...
Det visade sig att jag hade ett järnvärde på 15 och man skulle tydligen ligga på över 100 så min trötthet fanns det förmodligen grund för...
Det har varit en tung kropp att få upp på morgonen och försöka styra över dagen...
Mitt BMI var väl inte det bästa och låg under anorexiagränsen...
Har den gjort iaf under senaste året så det var dock inget nytt...
Anorexia är dock inget jag oroat mig för att jag har...
Däremot så har jag oroat mig över att jag känt mig undernärd och orkeslös...
Kroppen går på sparlåga och försöker just nu bara överleva värken, sömnbristen och stressen kring mig...
Istället för 75% sjukskrivning så är jag nu 100% sjukskriven igen för att nu minska stressen kring mig så matintaget kan få fart igen...
Ytterliggare tabletter utskrivna för att få i mig mer vitaminer och höja järnvärde...
Så som det ser ut nu så är jag sjukskriven 100% till sista januari 2021...
En vecka har gått efter läkarbesöket och jag börjar se lite bättre stunder på dagen igen...
Att inte känna att man vill gråta av trötthet när man kliver ur sängen på morgonen underlättar en del...
Det är inga stora förändringar efter bara en vecka, men minsta förändringar som sker mot det bättre underlättar...
Värken tar en hel del av energin och kvarstår men jag har varit hos arbetsterapeuten, hon fixade även en tid till sjukgymnasten...
Jag har haft så otroligt mycket trötthet och värk dom senaste veckorna...
Varje dag har jag huvudvärk som avslutar kvällen med migrän...
I torsdags var jag hos sjukgymnasten så han fick mobiliserat rätt mig i bröstryggen och nacken...
Jag har känt mig låst över ryggen och det blir tryck när jag drar in djupa andetag...
Huvudvärken släppte och jag kände mig friare i kroppen under kvällen...
Fredagen var jag dock mör i kroppen, migränen kom åter och jag kände mig slutkörd av sjukgymnastens justering i ryggen...
Jag märker oftast inte så mycket under själva besöket...
När jag lämnar stället...
Under kvällen eller dagen efter, det är då kroppen protesterar och visar att något har hänt...
Sist hos läkaren när han gjorde en undersökning så fick jag lägga händerna på bordet och så lyfte han på varje finger...
Just då kände jag bara lite stelhet men efter så hade jag värk i fingrarna hela kvällen och dagen efter...
Det var inget avancerat men ändå visar kroppen att det är tillräckligt...
Jag har tre till besök inbokade hos sjukgymnasten så hoppas innerligt dom gör skillnad åt låsningarna i kroppen åtminstonde...
Övriga värken i kroppen är väl bara något jag får leva med helt enkelt tills vi kommer fram till något annat...
Inom någon vecka ska jag även göra en röntgen på matstrupen för att utesluta så inget orsakar mitt illamående där...
Jag har mått väldigt dåligt i kroppen den senaste tiden och det tar på psyket...
Nog om mig...
Vi föräldrar och minstingen har träffat en psykolog under några tillfällen för att utesluta något inom npf.
Första utredningen visar på svårigheter inom flera områden så vi ska nu besluta oss för om en utredning ska startas.
Det ska inte enligt skollagen behövas någon funktionsnedsättning nedskriven på papper för att få rätt hjälp under skolgången men av tidigare erfarenheter så vet jag dock att verkligheten är annat än vad lagen säger...
För våran del kvittar det egentligen vad man har eller inte har så länge man får hjälp utefter sina behov...
Med tanke på hur vi fått kämpa oss igenom åren med stora pojken så hade det underlättat om minstingen kunde få ett bättre flyt på skolgången nu när vi är lite mer insatta i allt som behövs för en bra skoldag...
Allra mest när vi sett hur det påverkar barnets mående att få kämpa sig fram med allt...
Det är lika bra att ställa sig i kö till en utredning för det kan dröja ett par år innan dom hör av sig...
En bra början iaf...❤
Lite glädjande kring stora pojken...
Skoldagarna dom rullar på...
Vissa dagar bättre och vissa dagar sämre...
Jag tycker ändå att det är bra mycket fler bättre dagar än sämre och det är ju positivt...🤗
Framsteg har skett...
Pojken är anti läxor och sånt där trams som ska släpas hem och jobbas med på ledig tid...
Vilket jag förstår, orkar man inte med hela skoldagar så orkar man givetvis inte med att jobba ytterliggare hemma...
Skolan begär inte att läxor ska hem heller för den delen så det är lugnt på den fronten...
Han går skoldagarna som tidigare med att vara med i klassrummet efter dagsform och ork...
Men han avverkar några lektioner om dagen med klassen vilket är imponerande att han håller fast vid att det är där han vill vara och att orken finns framför allt...
Jag har dock önskat att få hem papper inför eventuella prov så vi åtminstonde kan öva på det som går...
Första provet körde vi på varje kväll måndag till torsdag...
Klimatzoner...
Öva, öva och öva...
När det var klart så började vi på nästa...
Då var det kartan, världsdelar, floder och hav, länder, bergskedjor osv...
Ja nu hade ju intresset avtagit igen men vi lyckades fånga upp det och han satte alltihop...
Det är fasiken inte alltid så lätt att få någon att tro mer på sig själv och vad man kan efter alla motgångar som inträffat men lyckan som infinner sig när vi når målet är ju toppen bra❣
Vid övergången från den ena skolan till den andra så var jag delvis orolig för hur allt skulle bli samtidigt som jag kände att förändring kan ge framsteg...
Nu så här i efterhand så gav förändring framsteg, även om en del dagar kan kännas tuffa så är det en positiv känsla framåt...
Vid varje motgång som dyker upp får man reflektera över vad som gått snett, göra om och göra rätt...
" En bra skolgång handlar inte om att allt ska vara som det alltid har varit...
Man måste våga vara flexibel och hitta andra vägar när något inte fungerar...
Att jobba utifrån barnets behov och inte utifrån vad alla andra barn klarar eller hur alla andra barn gör eller hur det alltid har varit..."
Läkaren sa till mig sist att vissa delar handlar om mognad...
Bara för att dom flesta barnen går runt 1 års åldern så kan du inte säga till ditt barn när det fyller 1år att "nu när du är ett år så ska du kunna gå."
Om barnet inte är moget för att gå så kommer det inte gå...
Vi har många förväntningar på barnen bara för dom uppnår en viss ålder...
Ju äldre dom blir desto mer förväntar man sig att dom ska klara...
Man får inte glömma deras svårigheter mitt i allt också...
Med rätt anpassningar så ökar vi möjligheterna för att dom också ska få möjlighet att lyckas lika ofta som alla andra...
Barn gör rätt om dom kan❣
Börjar med mig själv och mina senaste läkarbesök som blivit gjorda...
Jag och läkaren kom överens om att jag skulle jobba 25% fram till sista december...
Jag har dock hunnit med ytterligare ett läkarbesök efter det eftersom vi nu bockar av listan på vad som är gjort och inte gjort via vården...
Så engagerad läkare...
Med den läkaren jag hade tidigare innan denna nya lyfte jag problemet kring min nedåt gående vikt och mitt illamående...
Om jag inte får i mig tillräckligt med mat så kan jag inte förvänta mig att orken ska infinna sig heller...
men hon har ignorerat min oro och sagt att det inte finns något att göra...
Illamåendet trodde hon är kvarstående pga hjärnan lärt in det efter graviditet och vikten var inte speciellt oroande...
Den nya läkaren har dock svarat lite mer på det jag tar upp och visar ett helt annat intresse...
Jag fick fylla i massor av uppgifter om bla mående, värk, sömn, min syn på mat osv...
Allt för att utesluta depression, anorexia, ångest osv...
Veckan innan fick jag även lämna blodprover för att utesluta att något saknas i kroppen...
Det visade sig att jag hade ett järnvärde på 15 och man skulle tydligen ligga på över 100 så min trötthet fanns det förmodligen grund för...
Det har varit en tung kropp att få upp på morgonen och försöka styra över dagen...
Mitt BMI var väl inte det bästa och låg under anorexiagränsen...
Har den gjort iaf under senaste året så det var dock inget nytt...
Anorexia är dock inget jag oroat mig för att jag har...
Däremot så har jag oroat mig över att jag känt mig undernärd och orkeslös...
Kroppen går på sparlåga och försöker just nu bara överleva värken, sömnbristen och stressen kring mig...
Istället för 75% sjukskrivning så är jag nu 100% sjukskriven igen för att nu minska stressen kring mig så matintaget kan få fart igen...
Ytterliggare tabletter utskrivna för att få i mig mer vitaminer och höja järnvärde...
Så som det ser ut nu så är jag sjukskriven 100% till sista januari 2021...
En vecka har gått efter läkarbesöket och jag börjar se lite bättre stunder på dagen igen...
Att inte känna att man vill gråta av trötthet när man kliver ur sängen på morgonen underlättar en del...
Det är inga stora förändringar efter bara en vecka, men minsta förändringar som sker mot det bättre underlättar...
Värken tar en hel del av energin och kvarstår men jag har varit hos arbetsterapeuten, hon fixade även en tid till sjukgymnasten...
Jag har haft så otroligt mycket trötthet och värk dom senaste veckorna...
Varje dag har jag huvudvärk som avslutar kvällen med migrän...
I torsdags var jag hos sjukgymnasten så han fick mobiliserat rätt mig i bröstryggen och nacken...
Jag har känt mig låst över ryggen och det blir tryck när jag drar in djupa andetag...
Huvudvärken släppte och jag kände mig friare i kroppen under kvällen...
Fredagen var jag dock mör i kroppen, migränen kom åter och jag kände mig slutkörd av sjukgymnastens justering i ryggen...
Jag märker oftast inte så mycket under själva besöket...
När jag lämnar stället...
Under kvällen eller dagen efter, det är då kroppen protesterar och visar att något har hänt...
Sist hos läkaren när han gjorde en undersökning så fick jag lägga händerna på bordet och så lyfte han på varje finger...
Just då kände jag bara lite stelhet men efter så hade jag värk i fingrarna hela kvällen och dagen efter...
Det var inget avancerat men ändå visar kroppen att det är tillräckligt...
Jag har tre till besök inbokade hos sjukgymnasten så hoppas innerligt dom gör skillnad åt låsningarna i kroppen åtminstonde...
Övriga värken i kroppen är väl bara något jag får leva med helt enkelt tills vi kommer fram till något annat...
Inom någon vecka ska jag även göra en röntgen på matstrupen för att utesluta så inget orsakar mitt illamående där...
Jag har mått väldigt dåligt i kroppen den senaste tiden och det tar på psyket...
Nog om mig...
Vi föräldrar och minstingen har träffat en psykolog under några tillfällen för att utesluta något inom npf.
Första utredningen visar på svårigheter inom flera områden så vi ska nu besluta oss för om en utredning ska startas.
Det ska inte enligt skollagen behövas någon funktionsnedsättning nedskriven på papper för att få rätt hjälp under skolgången men av tidigare erfarenheter så vet jag dock att verkligheten är annat än vad lagen säger...
För våran del kvittar det egentligen vad man har eller inte har så länge man får hjälp utefter sina behov...
Med tanke på hur vi fått kämpa oss igenom åren med stora pojken så hade det underlättat om minstingen kunde få ett bättre flyt på skolgången nu när vi är lite mer insatta i allt som behövs för en bra skoldag...
Allra mest när vi sett hur det påverkar barnets mående att få kämpa sig fram med allt...
Det är lika bra att ställa sig i kö till en utredning för det kan dröja ett par år innan dom hör av sig...
En bra början iaf...❤
Lite glädjande kring stora pojken...
Skoldagarna dom rullar på...
Vissa dagar bättre och vissa dagar sämre...
Jag tycker ändå att det är bra mycket fler bättre dagar än sämre och det är ju positivt...🤗
Framsteg har skett...
Pojken är anti läxor och sånt där trams som ska släpas hem och jobbas med på ledig tid...
Vilket jag förstår, orkar man inte med hela skoldagar så orkar man givetvis inte med att jobba ytterliggare hemma...
Skolan begär inte att läxor ska hem heller för den delen så det är lugnt på den fronten...
Han går skoldagarna som tidigare med att vara med i klassrummet efter dagsform och ork...
Men han avverkar några lektioner om dagen med klassen vilket är imponerande att han håller fast vid att det är där han vill vara och att orken finns framför allt...
Jag har dock önskat att få hem papper inför eventuella prov så vi åtminstonde kan öva på det som går...
Första provet körde vi på varje kväll måndag till torsdag...
Klimatzoner...
Öva, öva och öva...
Det gav resultat och han klarade provet...👏💪
När det var klart så började vi på nästa...
Då var det kartan, världsdelar, floder och hav, länder, bergskedjor osv...
Ja nu hade ju intresset avtagit igen men vi lyckades fånga upp det och han satte alltihop...
Det är fasiken inte alltid så lätt att få någon att tro mer på sig själv och vad man kan efter alla motgångar som inträffat men lyckan som infinner sig när vi når målet är ju toppen bra❣
Vid övergången från den ena skolan till den andra så var jag delvis orolig för hur allt skulle bli samtidigt som jag kände att förändring kan ge framsteg...
Nu så här i efterhand så gav förändring framsteg, även om en del dagar kan kännas tuffa så är det en positiv känsla framåt...
Vid varje motgång som dyker upp får man reflektera över vad som gått snett, göra om och göra rätt...
" En bra skolgång handlar inte om att allt ska vara som det alltid har varit...
Man måste våga vara flexibel och hitta andra vägar när något inte fungerar...
Att jobba utifrån barnets behov och inte utifrån vad alla andra barn klarar eller hur alla andra barn gör eller hur det alltid har varit..."
Läkaren sa till mig sist att vissa delar handlar om mognad...
Bara för att dom flesta barnen går runt 1 års åldern så kan du inte säga till ditt barn när det fyller 1år att "nu när du är ett år så ska du kunna gå."
Om barnet inte är moget för att gå så kommer det inte gå...
Vi har många förväntningar på barnen bara för dom uppnår en viss ålder...
Ju äldre dom blir desto mer förväntar man sig att dom ska klara...
Man får inte glömma deras svårigheter mitt i allt också...
Med rätt anpassningar så ökar vi möjligheterna för att dom också ska få möjlighet att lyckas lika ofta som alla andra...
Barn gör rätt om dom kan❣
1 kommentar(er)
