29 Mars 2020 - 23:01
Nu sĂ„ nu ska vi gĂ„ tillbaka till den dĂ€r dagen som faktiskt har gjort förĂ€ndringar i min vardag...âŁ
Jag skickade som sagt in en egenremiss till Gottfries mottagningen som utreder fibromyalgi samt ME.
Jag skickade som sagt in en egenremiss till Gottfries mottagningen som utreder fibromyalgi samt ME.
NÀr lÀkaren pÄ vÄrdcentralen dom senaste gÄngerna hÀvdar att jag bara lider av Ängest sÄ kÀnde jag mig vÀldigt trött pÄ att inte nÄ fram, att inte fÄ nÄgon förstÄelse pÄ hur jobbigt det Àr att ta sig igenom dagarna...
Jag kÀnner att jag har verkligen kÀmpat mig igenom Ären och försökt tryckt undan mÄendet för det finns inget men nÀr inte det hjÀlper sÄ orkar man bara inte...
Att behöva vakna varje dag med samma vÀrk som inte vill ge med sig...
Den dÀr orken som lyser med sin frÄnvaro trots att jag Àr sjukskriven...
IllamÄendet som aldrig vill slÀppa...
Den pulserande smÀrtan och svullnadskÀnsla i kroppen som tÀr pÄ psyket och humöret...
Att gÄ upp och ta sig en dusch för att sedan kÀnna den tunga kÀnslan, tröttheten och vilan som behöver intas...
Att vakna till det soliga med en ovanligt pigg kÀnslan men efter jag klÀtt mig och Àtit frukost kÀnner hur tröttheten tar över och vilan behövs igen...
DÀr jag efter vilan fixar med disken för att kÀnna att den tunga kÀnslan i kroppen infinner sig och vilan behöver intas igen...
Eller nÀr jag vÀl fÄtt pÄ mig klÀder och kommit ut i trÀdgÄrden och kÀnner hur illamÄendet ökar och jag inte vet hur jag ska genomföra stunden ute...
Eller nÀr jag Àr ute och vinden Àr för kall, dÀr kroppen inte tÄl kyla vilket ger stelhet och vÀrk sÄ man hellre avstÄr utevistelse...
AndfÄddheten som blir av att gÄ frÄn huset till brevlÄdan, andfÄddheten som ökar illamÄendet sÄ jag stÄr och försöker spy nÀr jag vÀl Àr tillbaka pÄ trappen...
DÀr hjÀrnan försöker printa in att ta dig ut, det blir lÀttare för varje gÄng...
Alla sÀger det sÄ ta dig bara ut tillslut slÀpper det...
Jag stÀllde mig frÄgan om och om igen varför jag mÄr som jag gör, varför kroppen inte ens orkar med det vardagliga...
Jag vet ju att jag har mycket omkring mig vilket pÄverkar givetvis, men nÀr jag trots sjukskrivningen inte orkar utföra dagliga saker i hemmet utan att behöva vila hela tiden kÀnns ÀndÄ inte rÀtt...
VÀldigt sÀllan dök det upp en dag dÀr jag kÀnde mig bÀttre, dessa dagar kunde jag greja massor, vara ute, leka med barnen...
Den kÀnslan nÀr dessa dagar dök upp var oslagbar, det kÀndes som jag aldrig hade varit dÄlig...
Att bara kanske lida av illamÄendet var som att vara frisk, eller jag vet inte för den friska kÀnslan har jag inte kÀnt pÄ flera Är sÄ hur Àr det att kÀnna sig frisk?
NÄnstans dyker tankarna upp och jag hör lÀkarens röst om att jag helst vill gÄ hemma...
Ăr det sĂ„ illa sĂ„ jag Ă€r lat, letar orsaker för att slippa...
Innerst inne vet jag att nÄgot Àr galet men nÀr ingen vill utreda och hitta problemet sÄ tappar man allt och försöker bara ta sig igenom dagarna...
Jag har en vardag, en familj, ett arbete, ett liv som behöver fortsÀtta oavsett sÄ det Àr bara att kÀmpa pÄ och hoppas pÄ att det dÄliga mÄendet försvinner...
Men jag fick inte ihop det om jag mÄdde dÄligt 13 av 14 dagar hur kunde jag dÄ den 14de dagen klara av sÄ mycket utan att kÀnna av vÀrken, andfÄddheten, det stela i kroppen...
VÀldigt sÀllan dök det upp en dag dÀr jag kÀnde mig bÀttre, dessa dagar kunde jag greja massor, vara ute, leka med barnen...
Den kÀnslan nÀr dessa dagar dök upp var oslagbar, det kÀndes som jag aldrig hade varit dÄlig...
Att bara kanske lida av illamÄendet var som att vara frisk, eller jag vet inte för den friska kÀnslan har jag inte kÀnt pÄ flera Är sÄ hur Àr det att kÀnna sig frisk?
NÄnstans dyker tankarna upp och jag hör lÀkarens röst om att jag helst vill gÄ hemma...
Ăr det sĂ„ illa sĂ„ jag Ă€r lat, letar orsaker för att slippa...
Innerst inne vet jag att nÄgot Àr galet men nÀr ingen vill utreda och hitta problemet sÄ tappar man allt och försöker bara ta sig igenom dagarna...
Jag har en vardag, en familj, ett arbete, ett liv som behöver fortsÀtta oavsett sÄ det Àr bara att kÀmpa pÄ och hoppas pÄ att det dÄliga mÄendet försvinner...
Men jag fick inte ihop det om jag mÄdde dÄligt 13 av 14 dagar hur kunde jag dÄ den 14de dagen klara av sÄ mycket utan att kÀnna av vÀrken, andfÄddheten, det stela i kroppen...
Helt smÀrtfri var jag vÀl inte men det kÀnns nÀstintill sÄ nÀr man Àr van vid högre smÀrta dagligen...
Hur kunde det bara minska och energin i kroppen flödade?
NÀr jag hade dom bra dagarna varför grejade jag med allt jag hann med medans jag mÄdde bra om jag nu bara var lat...
Borde jag inte varit lat Àven fast jag mÄdde bÀttre?
Varför kom dessa bra dagar sÄ sÀllan och varför höll dom i max 1-2 dagar för att ge mig minst en eller tvÄ veckor dÄliga dagar....?
Jag förklarade sÄ mÄnga gÄnger att det Àr inte viljan som Àr dÄlig...
Jag vill sÄ mycket men kroppen lyder mig inte...
Det gÄr bara inte...
Jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa allt, hur jag skulle hitta tillbaka och bara fÄ ordning pÄ min kropp sÄ jag kan ÄtergÄ till arbete...
Veckan efter jag postat remissen till Gottfries sÄ ringer jag mottagningen för att kolla hur lÄng vÀntetiden Àr.
NÀr receptionisten svarar och sÀger att dom har remiss stopp sÄ kÀnner jag att jag vill ge upp, tÄrarna vill bara forsa ur mig och jag vill vrÀka ur mig all ilska över motgÄngar som jag minst behöver...
Men hon sÀger ganska snart efter att idag har jag suttit och kollat igenom lite remisser för att se över om vi hinner med nÄgra till och konstigt nog sÄ har jag just din remiss framför mig.
Hon hade reagerat pÄ datumet som stod pÄ min remiss och skulle ringa för att kontrollera om den stÀmde...
Eftersom jag skrev den ett Är innan och nÀr jag nu postade den sÄ glömde jag Àndra datum...
SÄ hon trodde det hade blivit nÄgot vÀldigt fel innan den nÄdde dom...
NÀr vi pratat en stund sÄ nÀmner hon att dom fÄtt ett Äterbud under dagen men tyvÀrr ringde jag en halvtimma försent för hon hade redan skickat ut tiden till en annan men inte fÄtt svar Àn...
Det visade sig efter mÄnga om och men att denna kvinnan inte svarade sÄ jag fick tiden...
SÄ jÀkla glad men ocksÄ vÀldigt nervös för tre timmar senare skulle jag befinna mig i Göteborg dÀr nÄgon skulle hjÀlpa mig och dÀr nÄgon lÀkare faktiskt skulle ge mig tiden och försöka hitta vad som felar...
Hur kunde det bara minska och energin i kroppen flödade?
NÀr jag hade dom bra dagarna varför grejade jag med allt jag hann med medans jag mÄdde bra om jag nu bara var lat...
Borde jag inte varit lat Àven fast jag mÄdde bÀttre?
Varför kom dessa bra dagar sÄ sÀllan och varför höll dom i max 1-2 dagar för att ge mig minst en eller tvÄ veckor dÄliga dagar....?
Jag förklarade sÄ mÄnga gÄnger att det Àr inte viljan som Àr dÄlig...
Jag vill sÄ mycket men kroppen lyder mig inte...
Det gÄr bara inte...
Jag visste inte riktigt hur jag skulle lösa allt, hur jag skulle hitta tillbaka och bara fÄ ordning pÄ min kropp sÄ jag kan ÄtergÄ till arbete...
Veckan efter jag postat remissen till Gottfries sÄ ringer jag mottagningen för att kolla hur lÄng vÀntetiden Àr.
NÀr receptionisten svarar och sÀger att dom har remiss stopp sÄ kÀnner jag att jag vill ge upp, tÄrarna vill bara forsa ur mig och jag vill vrÀka ur mig all ilska över motgÄngar som jag minst behöver...
Men hon sÀger ganska snart efter att idag har jag suttit och kollat igenom lite remisser för att se över om vi hinner med nÄgra till och konstigt nog sÄ har jag just din remiss framför mig.
Hon hade reagerat pÄ datumet som stod pÄ min remiss och skulle ringa för att kontrollera om den stÀmde...
Eftersom jag skrev den ett Är innan och nÀr jag nu postade den sÄ glömde jag Àndra datum...
SÄ hon trodde det hade blivit nÄgot vÀldigt fel innan den nÄdde dom...
NÀr vi pratat en stund sÄ nÀmner hon att dom fÄtt ett Äterbud under dagen men tyvÀrr ringde jag en halvtimma försent för hon hade redan skickat ut tiden till en annan men inte fÄtt svar Àn...
Det visade sig efter mÄnga om och men att denna kvinnan inte svarade sÄ jag fick tiden...
SÄ jÀkla glad men ocksÄ vÀldigt nervös för tre timmar senare skulle jag befinna mig i Göteborg dÀr nÄgon skulle hjÀlpa mig och dÀr nÄgon lÀkare faktiskt skulle ge mig tiden och försöka hitta vad som felar...
Men tÀnk om hon ocksÄ bara sÀger att det Àr Ängest...
Innerst inne sÄ hoppas jag pÄ att det varken Àr fibromyalgi eller ME för jag önskar ju mest att det Àr sÄ enkelt som en pencillinkur sÄ Àr det överstökat och jag kan inta vardagen som alla andra...
Samtidigt som jag mest av allt bara vill ha ett svar oavsett vad det Àr sÄ jag kan börja leva och göra livet lite lÀttare...
Bara man fĂ„r svar pĂ„ vad det Ă€r sĂ„ finns det alltid nĂ„got man kan förĂ€ndra för att uppnĂ„ bĂ€ttre mĂ„ende, bara av att fĂ„ kunskap om hur man ska förebygga för att inte hamna i dom jobbigaste dagarna Ă€r ju ett plusâŁ
Det Àr precis det den hÀr lÀkaren kommer hjÀlpa mig med.
NÀr jag förklarar mitt mÄende, min kÀnsla i kroppen, hur varierande en dag kan vara och att jag aldrig vet hur morgondagen kommer kÀnnas, om jag kommer komma ur sÀngen eller om jag ska orka ta mig igenom dagen.
Jag förklarar hur en bra dag kan komma och att den dÀr bra dagen ger mig en veckas plÄga efter eller kanske till och med tvÄ veckor...
Vilket lidande det blir för kroppen blir utslagen av att göra nÄgot som kanske andra gör flera gÄnger i veckan...
Hur jag dag efter dag hoppas pÄ att en bra dag ska infinna sig och att jag börjar tappa orken pÄ att slÄ mig fram för att bara fÄ gjort mina enkla vardagliga uppgifter...
Innerst inne sÄ hoppas jag pÄ att det varken Àr fibromyalgi eller ME för jag önskar ju mest att det Àr sÄ enkelt som en pencillinkur sÄ Àr det överstökat och jag kan inta vardagen som alla andra...
Samtidigt som jag mest av allt bara vill ha ett svar oavsett vad det Àr sÄ jag kan börja leva och göra livet lite lÀttare...
Bara man fĂ„r svar pĂ„ vad det Ă€r sĂ„ finns det alltid nĂ„got man kan förĂ€ndra för att uppnĂ„ bĂ€ttre mĂ„ende, bara av att fĂ„ kunskap om hur man ska förebygga för att inte hamna i dom jobbigaste dagarna Ă€r ju ett plusâŁ
Det Àr precis det den hÀr lÀkaren kommer hjÀlpa mig med.
NÀr jag förklarar mitt mÄende, min kÀnsla i kroppen, hur varierande en dag kan vara och att jag aldrig vet hur morgondagen kommer kÀnnas, om jag kommer komma ur sÀngen eller om jag ska orka ta mig igenom dagen.
Jag förklarar hur en bra dag kan komma och att den dÀr bra dagen ger mig en veckas plÄga efter eller kanske till och med tvÄ veckor...
Vilket lidande det blir för kroppen blir utslagen av att göra nÄgot som kanske andra gör flera gÄnger i veckan...
Hur jag dag efter dag hoppas pÄ att en bra dag ska infinna sig och att jag börjar tappa orken pÄ att slÄ mig fram för att bara fÄ gjort mina enkla vardagliga uppgifter...
Â
Jag förklarar hur jag blir uppmanad att ta promenader, trÀna osv men jag mÄr sÄ dÄligt innan, hur ont det gör nÀr jag gÄr, vilket lidande jag kÀnner efter...
Hur jobbigt det Àr att behöva sÀga till familjen och omgivningen att jag inte orkar, att jag behöver vila sÄ fort nÄgot ska göras eller om dom vill hitta pÄ nÄgot...
KÀnslan av att bli mer och mer isolerad men samtidigt inte ha orken för att göra det jag önskar, den dÀr tunga kÀnslan i kroppen som infinner sig men som inte gÄr att beskriva i ord sÄ andra förstÄr...
Jag vill inte vakna med kÀnslan av att redan lÀngta till en ny dag dÀr den kanske Àr lite bÀttre...
NÀr lÀkaren har gjort allt som behövs för en bedömning sÄ sÀger hon av det du beskriver sÄ lutar det Ät bÄde fibromyalgi och ME.
Â
Fibromyalgi:
ME:
Â
Â
 TÄrarna forsar, det finns liksom inget stopp...
LÀkaren frÄgar mig om jag grÄter för jag Àr ledsen för det hon sÀger...
Jag grÄter av tacksamhet, tacksamhet för att du tar dig tid för mig, tacksamhet för att du hjÀlper mig att ta reda pÄ vad som stoppar mig i min vardag...
Jag har börjat tvivla pÄ mig sjÀlv det sista nÀr jag aldrig blir bra trots sjukskrivning och att du ger mig ett svar pÄ varför mitt mÄende Àr som det Àr gör mig sÄ lÀttad...
Det kÀnns skönt att fÄ ÄtervÀnda till min lÀkare pÄ vÄrdcentralen och lÀmna fram diagnoserna som lÀkaren pÄ Gottfries kommit fram till...
Jag har möjlighet att fÄ kunskap för att kunna förbÀttra min vardag..
Det kĂ€nns... sĂ„ jĂ€vla underbartâŁ
LÀkaren skriver ut lite recept pÄ bland annat D-vitamin, folsyra, magnesium, b12 sprutor samt LDN-lÄg dos naltrexon...
B12 sprutorna informerade hon mig om att vÄrdcentralen behöver visa mig hur man gör sÄ jag sedan kan ta dom sjÀlv hemma.
Det var bara att boka ett besök.
Hon förklarar att dessa recept hon skrivit kan hjÀlpa mig att mÄ lite bÀttre, det kanske inte gör under och botar ditt mÄende men dina skov kan bli kortare och dom bÀttre dagarna fler samt att skoven inte blir lika jobbiga...
Det lÄter som tillrÀcklig information för mig för att prova.
I detta lÀget sÄ provar man nÀstintill vad som helst bara man fÄr ha ett vÀrdigt liv och inte behöver se tillbaka pÄ Ären och se allt man missat för man fÄtt tillbringa tiden i soffan och inte lyckades utföra allt man önskade...
Jag har inte stora önskningar om saker jag vill utföra utan mer att jag vill kunna fÄ ha min tid med familjen, vÀnner och orka med saker som man gör tillsammans och att Àven kunna arbeta kombinerat med allt vad livet innebÀr...
Jag Äker hem med tÄrar av glÀdje, en dag som fylls av kÀnslor som bara svÀmmar över...
KĂ€nslan av att jag nu kanske kommer hitta sakerna i vardagen som kommer fĂ„ mig att mĂ„ bĂ€ttreâŁ
LÀkaren frÄgar mig om jag grÄter för jag Àr ledsen för det hon sÀger...
Jag grÄter av tacksamhet, tacksamhet för att du tar dig tid för mig, tacksamhet för att du hjÀlper mig att ta reda pÄ vad som stoppar mig i min vardag...
Jag har börjat tvivla pÄ mig sjÀlv det sista nÀr jag aldrig blir bra trots sjukskrivning och att du ger mig ett svar pÄ varför mitt mÄende Àr som det Àr gör mig sÄ lÀttad...
Det kÀnns skönt att fÄ ÄtervÀnda till min lÀkare pÄ vÄrdcentralen och lÀmna fram diagnoserna som lÀkaren pÄ Gottfries kommit fram till...
Jag har möjlighet att fÄ kunskap för att kunna förbÀttra min vardag..
Det kĂ€nns... sĂ„ jĂ€vla underbartâŁ
LÀkaren skriver ut lite recept pÄ bland annat D-vitamin, folsyra, magnesium, b12 sprutor samt LDN-lÄg dos naltrexon...
B12 sprutorna informerade hon mig om att vÄrdcentralen behöver visa mig hur man gör sÄ jag sedan kan ta dom sjÀlv hemma.
Det var bara att boka ett besök.
Hon förklarar att dessa recept hon skrivit kan hjÀlpa mig att mÄ lite bÀttre, det kanske inte gör under och botar ditt mÄende men dina skov kan bli kortare och dom bÀttre dagarna fler samt att skoven inte blir lika jobbiga...
Det lÄter som tillrÀcklig information för mig för att prova.
I detta lÀget sÄ provar man nÀstintill vad som helst bara man fÄr ha ett vÀrdigt liv och inte behöver se tillbaka pÄ Ären och se allt man missat för man fÄtt tillbringa tiden i soffan och inte lyckades utföra allt man önskade...
Jag har inte stora önskningar om saker jag vill utföra utan mer att jag vill kunna fÄ ha min tid med familjen, vÀnner och orka med saker som man gör tillsammans och att Àven kunna arbeta kombinerat med allt vad livet innebÀr...
Jag Äker hem med tÄrar av glÀdje, en dag som fylls av kÀnslor som bara svÀmmar över...
KĂ€nslan av att jag nu kanske kommer hitta sakerna i vardagen som kommer fĂ„ mig att mĂ„ bĂ€ttreâŁ
Â
1 kommentar(er)
