14 Mars 2024 - 13:26
slutspurten av gipsperioden, ännu ett inlägg jag skrev fast för två veckor sedan.
Galet hur fort tiden går trots allt!
Veckorna går, en vanlig vardag kan vara kämpig med alla dess behov men att nu få ihop den med en bruten arm, ja det tar på krafterna...
Inga kläder som passade, jackan som fick trä's över för att ha någon värme på kroppen åtminstone.
Han har svårt att komma iväg till skolan i vanliga fall där han påtalar trötthet, huvudvärk, magont eller halsont men nu påtalade han värk i armen flera gånger i veckan.
Det var svårt att bedöma om värken fanns där eller om det bara var en flykt att undkomma skolan...
På tredje veckan upplevde jag dock att värken blev mer och vi fick ta en tur till akutmottagningen igen för att se om gipset satt rätt.
Gipset plockades av och såren rengjordes...
Minstingen hade återigen ren panik över att ens behöva åka dit, att dom rörde hans arm, rädslan för vad som skulle ske.
Allt såg iaf bra ut och han gipsades om.
En ständig kamp att ta sig iväg, få saker gjorda där.
Huvudvärken kommer med frossa, illamående och magont, samma visa varje gång men som släpper så snart han lämnat platsen.
En vecka senare var det dags att ta bort gipset och kampen var återigen där att få med sig minstingen.
Stiften som var inopererade skulle nu tas bort, dras ur armbågen utan bedövning och han vrålade av rädsla och hur ont det gjorde.
Bönade och bad att jag skulle ta med honom därifrån.
Jag hade ju kunnat lägga in en önskan om bedövning men paniken är samma för den så hade bara blivit dubbelt så jobbigt.
Sen var stiftdragningen över på några sekunder så jag förmodar att bedövning för den snabba åtgärden inte ansågs behövas.
Det är svårt att se den där rädslan samtidigt som jag återigen påminner om att del saker kan man välja att avstå och endel saker måste man helt enkelt göra, detta är återigen en sån grej som måste göras.
Ny tid om en vecka skulle bli för att se om allt såg bra ut...
När jag kollar igenom almanackan så har vi avklarat 24 vårdbesök under en månad...
En tuffare månad med lite extra allt kan man säga...
Det är bup, telefontider, Läkarbesök, akutbesök, återbesök, Sjukgymnast, blodprover osv.
Ja det plockar på snabbt när jag som sjukskriven har alla kontakter med vården för att rehabilitera mig och barnen har sina bekymmer som kräver diverse vårdkontakter.
Men jag kan inte låta bli att undra över dessa tillfällen hur mycket kaos som kan falla på en och samma familj, det hade räckt gott och väl med att "bara" hantera en vardag med npf.
Men det finns väl en anledning till att diagnoserna har tillkommit och det är ju pga alla svårigheter i vardagen vilket i sin tur även kommer i vårdbesök då oron och ångesten slår till inför vad som skall hända.
Men det är som det är, en dag i taget så tar vi oss igenom det med...
När det känns tungt så får man bara tillåta sig att bryta ihop och komma igen, så känns det förhoppningsvis lite bättre nästkommande dag❣️
Nu har vi iaf en gipsfri minsting och förhoppningsvis är funktionen i armen densamma snart igen...🤗
0 kommentar(er)
